NRW är ett evenemang som ett charterföretag anordnar sedan 2007. Det är kappsegling och samvaro i en bra blandning och det fina i kråksången är att man seglar entyp, tolv stycken identiska Salona 37R. Salonabåtarna byggs i Kroatien och är ganska prestandabetonade.
Större delen av det gamla gänget som kappseglat tillsammans i Marmaris, Turkiet (Uffe B, kjelle S, Tomas N, Kjelle P och Linus P, hade kört NRW år 2008 och 2009. Första gången kom vi sexa, andra gången kom vi trea. Tävlingarna 2009 präglades av….lätta vindar där vi nog är duktigare än när det blåser mycket. Därav en bra totalplacering. När vi bestämde oss för att ställa up 2010 försökte vi hitta en TSSare till som ville vara med. Vi insåg att om det blir en blåsigare vecka så behövs det 6 personer på en 37-fotare när det brallar i lite och man ska gippa med spinnaker på drygt 100 kvm. Ambitionen var ju att placera oss minst lika bra som 2009, helst bättre.
Jerry L nappade och skulle bli den sjätte personen ombord. Linus hade dock kommit in på KTH och blivit avrådd av lärarna på skolan att åka iväg så det innebar att vi trots allt bara blev fem. Tur ändå att Jerry hade bestämt sig för att följa med.
Upplägget på veckan är att man börjar med ett ”tune-up”-race som inte räknas in i totalen. Det kan vara bra med en uppvärmning då vi alla kände oss ringrostiga. De flesta av oss hade bara ett par seglingsdagar i ryggen sedan sommaren. Varvat med banseglingar på kryss-länsbana och distansseglingar i Kroatiens vackra skärgård är även några gemensamma middagar samt en avslutande regattamiddag med prisutdelning. Trevligt upplägg.
Söndagens ”tune-up” bjöd på lätta växlande vindar med något av en omstart strax innan mål. Vi lyckades komma trea efter finnarna (som kom tvåa totalt 2009) och Harald Axling från Västerås som är en gammal havskappseglarräv. Med i hans besättning var förresten en gubbe som bor i Viksnäs, längst ut på östra sidan av Piparholmsviken där ett rött hus med flaggstång delvis döljs av en vassrugge. Han berättade att han brukar sitta och titta på oss i kikaren på söndagseftermiddagarna när vi varit ute på helgerna.
Måndagen präglades av friska och stundtals hårda vindar (ca 10-15 m/s) och på den långa distansseglingen med en flera timmar lång länsbog bestämde tävlingsledningen att inga spinnakrar fick användas. Anledningen var att vind och vågor skulle öka under dagen och att vi följande tre dagar skulle vara i havsbandet ute i skärgården och inga nya spinnakrar skulle kunna fixas fram om grejerna gick sönder. Vi toppade trots avsaknad av spinnaker över 11 knop den dagen. Tisdagen bjöd också på friska vindar. Nu fick vi dock använda spinnakern till en distanssegling och en bansegling. Vi kände oss ringrostiga och tyckte vi hade haft dåligt flyt de första dagarna så på tisdag stack vi iväg direkt efter skepparmötet och ut och tränade lite så att vi fick upp ångan. Efter placeringar i mitten av fältet de första dagarna hade vi en tredje plats inom räckhåll på tisdagens distanssegling. Vi skulle bara runda upp bakom en liten ö och sedan kryssa i mål när det blev knut på spinnfallet när spinnakern var halvt nertagen. Två båtar hann smita förbi och vi slutade femma. Banseglingen därefter gick sådär. Vi låg bra till efter första kryssen men valde sedan fel kant på andra kryssen och tappade och slutade sexa.
Onsdagen började med spegelblanka fjärdar och solsken. Vi skulle ut utanför skärgården och ett avsnitt av den som är ett naturreservat och heter Kornati, uppkallat efter den största ön i området. Vi stack iväg först av alla för att hinna bada och käka lunch i någon fin vik på utsidan. På vägen ut var vi tvungna att passera genom ett sund, noga utprickat och så smalt att möte avråddes. Det är havets enda väg in i skärgården på ett ganska stort område och det var dessutom grunt, ca 4 meter. Motströmmen var drygt 2 knop trots en väldigt svag bris utifrån (se bild). Därnere är det lite tidvatten, knappt en halv meter skillnad. Det måste man tänka på ibland då man alltid backar in till kaj. Då är det viktigt att man inte ligger så nära kajen att roderbladet blir hängande på någon utstickande bergkant eftersom vattennivån sjunker under kvällstid när man som bäst sitter på någon restaurang och äter och dricker gott.
Nu började vi få upp ångan. Spinnakersättningar och nedtagningar har alltid fungerat bra för oss och vi var bra med när dessa skulle upp på distansseglingen. Lite taktik krävdes och det var svårt att läsa de varierande vindarna utanför de yttersta öarna. Slutade femma efter en hyfsad segling. Därefter väntade en bansegling. Vi fick en kanonstart och kom över linjen med fri vind som etta eller tvåa. Det mesta gick rätt den seglingen (till skillnad mot tidigare) och vi slutade tvåa. Kändes bra att kunna visa att vi kan segla fort när vi inte gör för mycket ringrosttabbar. Dagen avslutades i en liten vik med några hus och en restaurang på vardera sidan om den lilla viken (se bild). Vi fick stuva in alla båtarna för att få plats allihop och vi fick dela upp oss på de två restaurangerna för att alla skulle få mat. Den kvällen åt vi underbar grillad fisk som smälte i munnen och då restaurangägaren tyckte vi var så trevliga så blev vi bjudna på någon hemkörd hemsk sprit som nästan ingen lyckades svälja. Undrar hur blommorna i blomlådorna mådde dagen efter. De kanske blev bakis.
Torsdagen var sista kappseglingsdagen och vädret lovade fin segling. På den inledande banseglingen fick vi återigen en bra start och låg tvåa efter första varvet. Sedan kom vår brist på rutin med i bilden och de två bakomvarande båtarna slog ut på andra kanten. Då vi inte hade någon stor chans att tugga om de som ledde så skulle vi förstås ha sett till att hela tiden ligga mellan de närmast bakomvarande båtarna och nästa märke. Det missade vi dock och två båtar kunde passera på andra kryssen. Vi slutade fyra men borde kunnat hålla andraplatsen in i mål. Sista seglingen för veckan var en relativt lång distanssegling med mycket öppna bogar. Start med en kort kryss där vi var bra med, sedan en lång halvvindsbog i ett långt far utanför den långa ön Kornati. Där drog vi ifrån alla andra båtar med ett par hundra meter som mest (se bilden som vi förstås var tvungna att ta då) enbart beroende på bra koncentration och bra fintrim i vindarna som vred lite fram och tillbaka. Sedan blev bristen på rutin avgörande igen när en av flera båtar som hissade spinnaker föll av och fick mer vind längs lälandet. Några andra hakade också på. Hade vi hakat på där hade vi kunna sluta tvåa eller trea eller kanske till och med vunnit. Nu slutade vi fyra. Dessa sista misstag i de två seglingarna gjorde att vi slutade femma totalt med serien (8), 7, 5, 6, 5, 2, 4, 4. Utan bristande taktik den sista dagen hade vi kunnat bli fyra totalt men steget upp till tredjeplatsen var för stort. Vi var ändå hyfsat nöjda då konkurrensen var hård. Vi slog Curt Gelin (ett av våra huvudmål även om det inte var så svårt att uppnå) samt finnarna som hade en whitbreadveteran, en VM-seglare i H-båt samt en som seglat finska OS-uttagningarna i Soling. De kom tvåa året innan när vi kom trea så vi fick lite revansch ändå. Harald Axling och hans gubbar (bl.a. några fd Rival 22-seglare) vann, ett trevligt norrlandsgäng med skeppare Jesper Hardegård kom tvåa och förra årets vinnare från Gävle kom trea. Gävleseglarna seglar fem till sex regattor varje år i olika båtar och den rutinen har vi svårt att matcha.
Vi är ändå nöjda med resan som ju var tredje året i rad. Nästa år blir den sista som anordnas då båtarna börjar bli slitna. I de första dagarnas hårda vindar så tror jag att fyra kickstångsfästen rycktes loss och en förstagsprofil gick sönder (se bild).
Att segla i Kroatien kan verkligen rekommenderas. Det finns en del naturhamnar men man måste då ligga på svaj eller använda svajbojar som ibland finns. Det finns gått om små hamnar vid byar eller mindre samhällen, både längs fastlandet och ute på öarna. Hamnavgifterna är dock väsentligt högre än hemma. 300-500 kronor är inte ovanligt. Ändå kan viss service då saknas. Det som alltid finns är el och färskvatten på kajen. Ofta finns toaletter och ibland duschar men inte alltid. Skärgården är fin men har som regel större öar med fina små vikar. De små öarna eller skären är egentligen bara toppar på de bergformationer som bildar skärgården och är alldeles runda.
Att äta och dricka är relativt billigt. Det serveras mycket grillat kött vilket man snart tröttnar på. Grillad fisk på någon liten restaurang på en ö är fantastiskt gott. Oftast fångad några timmar innan tillagning. Fredagens frukost intogs på den restaurang där vi kvällen innan hade haft regattamiddag. Vi insåg när vi fick notan att det hade varit billigare att dricka sig mätt på Gin & Tonic till frukost. Öl, vin och starkare dryckjom är billigt, även på restaurang.
Nästa års NRW, som blir det sista som ordnas, kommer eventuellt gå av stapeln 17-24/9. Jag är dock lite tveksam då vi varit med tre gånger och båtarna börjar bli slitna och gå sönder. Det som ändå lockar är det trevliga upplägget, entypskappseglingen samt den fina seglingen i Medelhavet.
Hälsningar
Team Tullinge SS
genom
Tomas Nordh