Den 19:e mars kom mejlet. Vem hänger med på seglats till Gotland. Kul tänkte jag!
Efter lite förhandling där hemma så var resan godkänd och inplanerad. Den 3:e juni smet jag lite tidigare från jobbet och Jerry och Enya (Jerrys 11 månaders Alaskan Husky) kom och hämtade mig. Vi åkte ut till Piparholmen och började lasta in i båten. Vädret kändes bra, solen sken och vindarna skulle tydligen vara perfekta. Bovins och Thorstenruds båtar skulle komma något efter!
Jag satte mig tillrätta och bad om att få uppgifter men ganska snart förstod jag att jag gjorde bäst i att hålla mig ur vägen. På väg från bryggan blåste det lite lätt och det kändes som om det skulle bli en riktigt behaglig och solig seglats. Sen kom vi ut en bit och vindarna tog i, solen försvann och det blev svinkallt. Vete tusan vilka öar vi passerade och när jag fick frågan första gången om vägval så kände jag hur min inkompetens var på väg att avslöjas varpå jag tydligt deklarerade – jag kan diska!
Så var det sagt och efter den kommentaren var jag tydligen båtens ruffhäxa med allt vad det innebar. Dra nu inga förhastade slutsatser.
Efter några timmar blev vädret ännu sämre och vi sökte lä och hamnade till mitt överraskande dåliga lokalsinne på Järflotta där min svåger Fredrik (som skulle ansluta lite senare i helgen) har sitt sommarställe. Vi lagade mat och drack gott.
Fredag morgon gav vi oss av och gick igenom Dragets kanal. Vet inte om kaptenen på båten medvetet lockade fram min nervositet men jag tyckte inte att jag behövde använda hela mitt intelligensspektra för att lista ut att en båt som går 1,80 på djupet och kanalen var 2 meter…… Till detta pratades det om hög och lågvatten, men det gick bra!
Vi fortsatte vidare förbi Nynäshamn där jag fick frågan om vägval igen och åter igen svarade att jag kunde diska. Sen slapp jag fler frågor om vilken färdväg som kunde väljas.
På eftermiddagen kom vi sedan fram till Utö. Har jag glömt att berätta att Gotland blev Utö? Ö som ö tänkte jag och var glad ändå.
Vi hade en bra seglats och ca 7 knop var tydligen fort. Ha, då skulle ni ha åkt med i min båt, haha! 320 hästars V8! Då kan vi snacka farter och dessutom så åker den dit jag vill utan att svänga hit och dit. Missförstå mig inte, jag uppskattade att sitta i båten och se Jerry slita häcken av sig medans jag gosade med Enya, drack en öl och hade det allmänt trevligt.
Vi la oss i hamn, gick och betalade hamnavgiften för att sedan belöna det hårda slitet med en öl på den lokala krogen. Gott! Strax efter kom Bovin med sin besättning och vi gick alla till bastun. Ett par öl till slank ner.
Ytterligare lite senare kom Jens med svåger Fredrik och vi gick upp till värdshuset för att intaga kvällsmat. Dyrt som tusan och inte speciellt bra mat men eftersom vi var ett så himla trevligt gäng så slank allt ner utan problem. Jag måste erkänna att jag kände av gårdagskvällens förtäring och gick ganska snart efter middagen till båten för att sova medans resten av gänget fortsatte till premiäröppningen av bakfickan som tydligen var trevligt!
En lördagsfrukost på krogen och låta hunden springa av sig lite för att segla vidare. Nu bar det av till Trosa. Eftesom jag gillar fart kan jag berätta att jag lärde mig att uppskatta även tjusningen med att segla ifrån en annan segelbåt. Tror vi hann både låta hunden kissa och ta en ankarwhiskey innan Bovins kom. Den andra båten åkte åt annat håll och vi var nu en decimerad skala.
Jag bör kanske inte nämna det men jag måste säga att det där stora seglet som man kan hissa upp längs fram som gör att det går lite fortare trodde jag faktiskt att jag förstått mig på efter att ha bevittnat segling på tv. Men på den andra båten visade de sina färdigheter med att liksom en dragracingbåt använda seglet för att få stopp på båten. Det var i allafall så de framställde situationen efterråt. Imponerande tycker jag.
En pizza och öl i Trosa kändes helt rätt och kvällen avslutades i Jerrys båt med gott lådvin och trevligt sällskap från andra båten.
Söndag morgon, vaknade och klev upp för att konstatera att solen sken rakt in i aktern vilket gjorde frukosten riktigt angenäm och suget på att ta ett dopp i havet blev på riktigt. Mina morgondopp de andra mornarna var med en machogrej!
Vi kom överens om att segla tillbaka till Pipis men stanna på vägen i en frihamn för doppet. Men det blåste kalla vindar när vi kom ut så viljan att bara komma tillbaka till bryggan blev för stor. Vi kryssade, eller rättare sagt Jerry kryssade som en tok i smala kvarter där han även lyckades med konststycket att kryssa förbi Bigge som var ute och finsegla med gumman.
Framme vid Pipis fick vi celeber mottagning av klubbens ordförande som låg och bryggseglade. Ha, vilken tunnis.
Hemma igen vid 16 tiden. Det fortsatte visserligen att gunga ett tag till men det var helt okej.
Vad säger jag till dem som undrar, ska jag köpa segelbåt nu? Nä, det ska jag inte. Jag åker gärna med som ruffhäxa lite då och då men jag är nog en motorbåtskille i alla fall.
Tack till er alla som var med, det var riktigt roligt!
/Sören